För en stund stod tiden stilla.
Det var som om allt omkring oss stannade upp...

Just då var det bara vi två.

Tyst kommunikation mellan matte & hund.

Inga ord bara känslor.

Vi kommunicerade på en Nivå som jag inte trodde var möjlig.

När jag mötte din blick överväldigades jag av känslor, och tårarna kom.

Vi har gått igenom så mycket tillsammans, du & jag Beck.

Både på Gott & Ont.

Vi har stött på svårigheter & motgångar.

Troget har du stått vid min sida.

Du har skyddat & vaktat.

Lånat ut din päls för mina tårar.

Du har kämpat dig igenom en grävlingsattack, som gav dig svåra skador & stora men efteråt.

Du blev ganska svårt sjuk, jag trodde jag skulle mista dig.

Jag var livrädd, så rädd att du skulle gå vidare.

Men du tog dig igenom det.

Du är stark!

Du är min trygga fasta punkt, min hjälte & bästa vän.

Inatt har du smärtor.

Jag masserar, smeker dig lugnt & metodiskt. Stretchar & masserar tills medicinen hjälper dig ur det onda.

Det ser ut att hjälpa, du verkar gilla det. 

För dig Gör jag Allt!

En hund kan köpas för dyra pengar.

Men Endast äkta Vänskap kan få den att vifta på svansen!

Tack för att du Finns Beck.

Din matte. <3

Jag & Frida är på väg uppåt. Så Jäkla skoj det ska bli....
Världens gulligaste tjejkompis & jag, en hel vecka ihop...

Vilka upplevelser ska jag erbjuda Frida & Gizmo tänker då jag?

Nu när jag får denna vackra blondin att lämna skåneland.

En tripp till Idre fjäll blir det, där vi ska uppleva många fina semesterminnen denna vårvinter 2012.

Det alpina ska hon dock få prova på.

Härliga Vinterland, här kommer vi. <3

Skoteråkning hoppas vi med också, hur underbart som helst.

Så Nice det sak bli att få visa upp "min uppväxt". Mitt älskade fjäll där jag många ggr har vandrat, åkt skidor & skoter. Ljuvligt!

Gizmo kan få testa på renjakt kanske??

Eller inte.

....... Finns renskav i affären också. ;0)

Är det inte vackert så säg?

Nu önskar vi er alla en underbar Lördag kväll.......

Much Love

Anki.

Seriöst! Hur tänker en hund egentligen?

Jag menar, Beck har nu in 2 dygn försökt ligga på ryggstödet på soffan. (Tekniskt omöjligt) för en så stor hund som Beck är.  Han är inte bara en schäferhane - Utan en FÖR stor sådan också.

Oklart varför han försöker. Han ger inte upp heller.

Han kliver upp & ramlar ner, kliver upp & ramlar ner.

Tror hans bild är denna.

Verkligheten är denna

Ryggstödet bakom denna kloss, det är där han försöker ligga....

Hjärnblödning eller bara en fix Ide?

Nävål, underbar är han iallafall!

Helt Underbart väder ute. Passade på att ta en Extra Lång skogspromenad med Beck idag.

Så ljuvligt & skönt med skogen, solen & värmen, tösnö under skorna & fågelkvitter.

Balsam för själen.

Medans jag gick där så kom tårarna - bara sådär.

Skönt & befriande på samma gång.

Har så mycket inom mig som måste ut, ångest - smärta - besvikelse.

Allt kämpande som jag på egen hand ska kämpa med, alla motgångar, alla besvikelser.

Bara att resa sig Igen & ta nya tag, motgångar gör dig stark sägs det.

Jag är villig att säga det motsatta, det har gjort mig svag.

Hur länge ska man orka med motvind? Hur länge orkar man kämpa, ensam?
Jag vill så gärna nå en förändring, vill så gärna komma ovanpå Igen.

Jag kämpar för att komma till rätta med mina besvikelser eller min ilska från det förflutna eller min
nuvarande situation. 

Men Hur? 

Idag är jag Någorlunda smärtfri, ändå är jag helt nere.

Försöker se det positiva i allt, ta nya tag. Vara stark.

Som sagt, tankarna kom & var med mig på promenaden, skönt & befriande.

Underbara vår som är i antågande, värken som släppt lite, tårarna som Äntligen kom & lättade

på trycket...

Genom min promenad så kom tanken upp, att jag är så ledsen & vilsen i mig själv. 
Jag behöver ventilera mina känslor och tankar, därför är dessa promenader med Beck är så bra,
han hjälper mig i att hitta tillbaka till mig själv, till den som är jag.

Gång på gång springer jag vilse i labyrinten där jag tappar bort mig själv och vilsenrollen tar över.
Det är så fruktansvärt svårt att inte tappa bort sig själv då man som jag lever i denna problematik dag efter dag.

I bland känns det som att jag skulle vilja skrika "var är jag?"
Gång på gång får jag ge mig ut på en vandring för att leta efter mig själv.

Vem är jag?

Vilsenhetens dotter?

Jag har stannat upp - jag har reflekterat - jag tar nya tag.

..... En dag, kommer jag i mål.

Med all min kärlek till er alla.

*Anki*

Återigen är jag liggandes i en dj-vulsk värk.
Jag är inte den som gnäller för minsta lilla, men någonstans måste jag få ur mig smärtan.

Både fysiskt & psykiskt.

Kanske det lättar att skriva av sig. Vi får väl se.

Att drabbas av långvarig smärta som är så svårbemästrad att den får allvarliga konsekvenser för min dagliga livsföring och mitt sociala liv är naturligtvis besvärligt.  
Att acceptera sin situation är i allmänhet första steget på väg mot en bättre tillvaro sägs det.
Det blir också lättare för omgivningen att förstå att man har ont och acceptera det, om man faktiskt erkänner själv. Men att acceptera smärtan är inte samma sak som att ge upp. För även om man inte helt kan bli av med sina besvär kan det många gånger bli mycket bättre med rätt behandling. 

Och Just det kommer jag att begära att få nu, rätt behandling.

Smärta är en subjektiv upplevelse och kan inte mätas exakt. Det är därför svårt att avgöra hur ont en annan individ har. Smärtupplevelsen har ett mångfacetterat innehåll. Smärtstimuleringen för skadeområdet färgas av våra tidigare livserfarenheter och omständigheter.

Just nu är jag inne i en fas av känslighet i smärtsinnet, det varierar mycket i dagsformen.
Jag är inne i en period av trötthet, dåligt humör, stress, urkass kondition och andra yttre faktorer.
Det jag klarar av galant ena dagen kan vara helt omöjligt nästa.

Skitjobbigt med andra ord, givetvis varvas detta med ångest & ilska.

Ångest över att vara "handikappad" emellanåt, saknar mitt aktiva "friska" liv. 
Ilskan kommer mot den som åsamkade mig detta. En fruktansvärt ilska med enormt hat.

En okänd person för mig, ökänd av polisen slog bokstavligt mitt liv i spillror den där natten i december månad 2010. Varför? Varför är en fråga som ofta återkommer.

En fråga jag aldrig kommer att få ett svar på! Han vet ju inte det själv.
Han var påverkad av narkotika & jag bara var där på fel ställe på fel tidspunkt. 

Ibland är det bara för mycket, ångesten, rädslan & ilskan är mina ständiga följeslagare.
Jag blev inte bara misshandlad & sparkad medvetslös. Jag miste också mitt självsäkra glada orädda Jag den natten.

Att vakna upp i ambulansen med min käre släkting Mattias bredvid mig & inte minnas vad som hände innan, var urjobbigt. På akuten mötte min kära syster med sambo upp.
Hon hade blivit väckt mitt i natten & informerad om vad som hänt.

Just då var det oerhört skönt att ha dessa 3 fina personer hos mig.

Mattias fick berätta för polisen vad som hänt, jag hade svaga minnesbilder.

Värken & smärtan det dygnet var så djävulsk trots flera sprutor morfin.

Vad jag inte visste då, var att den natten var den första av många & smärtan skulle bli en ständig följeslagare, att den skulle bestå. 

Nu har jag gnällt av mig tillräckligt. Ska bädda ner mig med värme runt nacken & mer smärtstillande.

Med all min kärlek till er alla fina läsare där ute....

Much Love

Anki.

Åhhh My Lord.......

..... Jag Lovar att jag absolut Inte blir alltför sur eller ledsen Om någon Vänlig själ sponsrar (Läs hela beloppet) mig med dessa Ljuvliga stövlar....

Får en miniorgasm av att se dessa Ljuvliga skapelser ska jag säga er. Och JA jag vill verkligen ha dem....

..... Sjukt vackra stövlar, och dom behöver mig. Det känner jag.

Så mina fötter och (Jag) vädjar. Bönar. Ber....

.............. 5000 kr för ett par stövlar kan man önska sig bli sponsrade med?

Ok, man får drömma. :-)

Ha en fantastisk dag alla ljuvliga, var ni än befinner er.

Det var då den mest envisa elaka inbitna j-kla bakterie som kallar sig för Förkylning jag fått.

Den envisa förkylningen Vägrar släppa sitt grepp om mig. Men jag ignorerar den. Det är det bästa.

För denna veckan ska jag ha kvalitetstid med bästa dottern Nathalie innan jag & Mathias tillsammans med bästa väninnan Frida drar uppåt till Delsbo på Lördag...

Idag ska vi återigen diskutera vem som ska göra vad här hemma. Bägge lika lata.

Jag är lika duktig kock som dotra är på att städa.
Det är inte för inte som lägenheten kan jämföras med Bagdads gator...

Så återigen ska jag kasta mig över Alvedonburken, nässprayen, halstabletter, fotbad & varma handdukar för att Ta död På några baciller.....

Senare idag ska jag & hunden blåsa ner på Coop tillsammans med 700 000 snöflingor yrandes runt oss.

Dagen blir nog fin idag med.

Much Love

Anki & Beck.

   Jag vill Önska er alla en Härlig Alla hjärtans Dag.

Många varma goa önskningar från

Anki & Beck.