Idag har jag varit lite mer uppegående.
En fruktansvärd huvudvärk samt hosta har tagit knäcken på mig & gjort mig sängliggandes i några dagar.

Har tagit itag med det jag släpar efter med, plockat & sorterat lite.
Ringde & frågade Nisse om råd angående vardagsrummet, då säger denna underbara människa...

"Gumman, jag fixar detta."
Vi åker & handlar grejorna du behöver så fixar vi detta tillsammans sen, jag hjälper dig.

Så jag vet vad vi har att göra med att tag frammåt.
Riva tapeter, spackla, slipa & måla.

Så det känns som om det Äntligen är min tid nu, efter några tuffa & djävulskt jobbiga år, så lättar det.

Skönt! Verkligen Skönt!

Nu kan det bara inte hända fler trista saker i mitt liv.

Jag måste få andas, få en paus, komma igen & på fötter.

En sak kan jag med stolthet säga, jag har rett ut detta själv, jag har stått stark i det mesta, även där ensam.

Behöver verkligen (behövde) ingen karl!

Jag jobbar & försörjer mig & min familj själv, jag reder detta med att byta kranpackningar i hemmet, koppla elkablar, byta däck på bilen, m,m,m...

Dock har jag fruktansvärt underbara vänner i min närhet som stöttat & hjälpt mig & fått mig att fortsätta stå stark. Dom är en del i den jag är idag.

Lotta Nilsson, Catrin Olsson, Emma Persson, Niko, m,fl & inte att förglömma, mina underbara barn....

Så med en ny kärlek i mitt liv, världens bästa hundar & fantastiska barn, stor & fin villa, så känner jag mig lycklig!

Lycklig för att jag har tagit mig hit där jag är idag, lycklig för att de män som försökte knäcka mig inte lyckades helt.

Trotsat kass ekonomi, svåra sjukdomar, misshandel.

Min ledtråd genom livet är att

Lögnen tar dig frammåt, men du kan aldrig återvända.

Är du ärlig så kommer du fram, i backspegeln finns din väg frammåt.

Jag har valt fel vägar, jag har gått på hinder som gjorde att jag valde fel alternativ att lösa problem på, det har kostat ekonomiskt & känslomässigt.

Bra vägskäl har jag givtevis också vandrat genom, det stärkte också!

Ur detta kom jag stark, starkare än någonsin!

Nu känner jag kärleken i hjärtat, jag känner glädjen över livet & ser hoppfullt på framtiden.

Det ska mitt hjärta & alla mina underbara vänner ha stort tack för.

Älskar er , Alltid!

Ibland blir det bara för mycket. Just nu tar jag en dag i sänder, tar den som den kommer. Orkar inte hålla allt på topp.

Som jag läste någonstans....

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag.
Ibland blir den aldrig densamma mer.

Så sant så sant så....

Många vägar har jag valt att gå, många stigar har jag passerat, många hinder har jag själv fått reda ut i takt med att jag stött på dom.

En del val har varit impulsval & käpprätt åt skogen, ja då har jag lärt det

och en del val har inte varit självvalda, men ändå har jag fått göra det bästa utav det också...

Stöttespelaren, den största av dem alla har varit Micke.

Min älskade bror, min bästa vän.

Han gick den hårda vägen här i livet, men behöll ödmjukheten & godheten in i det sista, hade alltid en hjälpande hand att ge andra.

De som sårat honom förlät han & skakade av sig det som om det aldrig hänt.

Trots egna svårigheter hade han alltid tid över för de som behövde det.

Många hemligheter emellan oss tar han med sig i graven, han kunde jag vända mig till, kunde lätta mitt hjärta, han dömde aldrig mig...

Min värld blir aldrig densamma igen utan honom, sorgen är svår, saknaden är olidlig.

Älskar min familj, älskar dom av hela mitt hjärta.
Problemet är att jag nog aldrig sa det till Micke, kanske han visste ändå....

Han visste iallafall att jag brydde mig oerhört mycket om honom, var rädd om honom.

Ibland rök vi ihop, men vi redde alltid ut det, inga hårda ord skulle vara i vägen för oss...

Som Jag saknar dig Micke, men du lever kvar inom mig, du finns med mig i varje steg jag tar....

Vila tryggt där du är....

♥   ♥   ♥   ♥   ♥   ♥   ♥  ♥  ♥  ♥

Tung svart jobbig sorg.

Igår fick jag det trista beskedet när jag var på jobbet att min älskade underbara bror, mitt stöd i livet var avliden.

Plötsligt & oväntat kom det....

Minns ej vad som sas i den meningen, minns inte vad jag sa, jag försvann in i ett mörker, ett vakuum, en overklighet.

Fattar det inte, vill inte fatta det, vill absolut inte ta till mig detta.

Vi är 5 syskon, Mikael var den som jag hade tätast & bäst kontakt med, han var mitt stöd, vi befann oss på samma linje med svårigheter att tampas med & ta oss igenom...

Strax innan midsommar pratades vi vid sist, han ringde för att kolla hur jag hade det, hurjag mådde.

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAN vad jag saknar dig, saknar din röst, saknar ditt stöd......

Varför? Varför just NU? Varför så tidigt? Varför?

Frågor utan svar! Du lämnade oss så plötsligt, så oförberett.

Du tog en stor del av mig med dig älskade Micke...

Saknaden är enorm, den är tung, den är olidlig....

Ofattbar!!

Polisen kom hit hem vid 01.10 inatt efter att ha sökt mig hela dagen/kvällen, 04.20 for dom igen efter att ha pratat, svarat på frågor, tröstat, försökt ge svar på frågor som det inte finns svar på...

Underbara killar, väldigt empatiska lugna fina poliser.

Tack för ett otroligt bemötande, hur ni hanterade detta, hur ni fick mig att se "ljusare" på detta hemska...

Ljust kan jag inte se på detta. Men jag har  "tänkt om"

Livet är här & NU, ta vara på det som är NU, vänta inte, skjut inte upp något, ta inget för givet. Vi lever Nu.

I Mickes minne ska en bättre sammanhållning finnas, en bättre samvaro mellan oss syskon. Det ska jag se till, vi ska träffas, vi ska ta tillvara det vi har nu...

Jag ÄLSKAR min familj, nu har syskonskaran börjat trappa av.

Alldeles för tidigt!

Jag har varit vilsen - jag har varit impulsiv - jag har varit rädd, rädd för känslor...

Jag har "flyttat" iväg pga av rädsla, pga drömmen om något bättre.

På min väg har jag inte stannat upp & tagit tillvara på de personer som funnits i min omgivning.

NU ska jag stanna upp, jag ska ta tillvara på det som är av betydelse här & nu...

Det är mitt löfte till Micke, ett löfte jag VET att han vill jag ska ge & ta tillvara på.

Många samtal har vi haft om känslor, framtiden, det som varit, livet - om livet i allmänhet....

R.I.P MICKE......JAG ÄLSKAR DIG, ÄLSKAR DIG AV HELA MITT HJÄRTA.

Tack för de fina år jag fick med dig, tack för dina tröstande ord, din närhet, din godhet, ditt varma hjärta, din medmänsklighet.....

Din resa & din kamp är över. Du har hittat friden nu!

I varje steg jag tar så finns du alltid kvar!

Jag Saknar Dig så........

Lite bilder från våra baddagar.
Sommarlov, bad & hundar det är Sommar det. :-)

Beck agerade som värsta Baywatch bad vakten. Kändes tryggt med Beckeman som håller koll, på barn & allt annat omkring. :-)

En fantastiskt underbar dag tillsammans hade jag & barnen & hundarna igår.

Nu ska jag strax iväg & simträna Beck tillsammans med Anna & hennes tikar Molly & Bella. (Rottisarna på bilderna i detta inlägg)  :-)

Önskar er alla en fantastisk Söndag, det ska vi ha...

Much Love

Anki.  <3

Haft SJUKT mycket omkring mig. NU har jag äntligen börjat landa igen....

Iallafall LITE. Operationen är inte gjord Ännu, väntar på besked & kallelse...

Vill ha den gjord NU samtidigt så vill jag det inte, kluven.

Men jag har inget val, det ska/måste bort & sen kan jag kanske kalla mig frisk. 

Jobb, jobb, flyttat & flyttat samt sjuka barn & ambulansfärd & inläggning på Karlskrona sjukhus har vi också hunnit med. Mathias har antingen ätit något olämpligt eller blivit biten av något djur som gjorde att han fick anafylaktisk chock. han var fr sjuk för att behållas i Karlshamn så vi skickades vidare.

Jobbigt värre när ens älskade son är sjuk....

Nu är vi hemma igen & fortsätter flytta & inreda drömhuset. :-)

Så vi lämnar Blekinge för småland nu, Markaryd blir min & Mathias nya bostadsort. Lika långt till Malmö häirfrån som från Svängsta, ändå går det fortare att åka in till Malmö från Markaryd. :-)

Motorväg hela vägen.....hehe. :-)

Lite bilder på huset följer här nedan. :-)

Ligger fint vid en återvändsgränd, skogen alldeles inpå knuten.
Perfekt med andra ord. :-)

Much Love

Anki. 

Vore på sin plats nu. Har INTE haft tid eller ork att sitta här så mycket.

Händer för mycket på min front Just nu. Mer än jag egentligen orkar att bära.

Men som alltid har man ett val.

Kämpa eller gräva ner sig.

Jag väljer att kämpa.

För en vecka sedan fick jag "domen" av läkarna då jag kom in akut pga magsmärtor.

Cystor på äggstockarna & stor knöl i livmodern som växer.

Måste opereras INOM 2 månader.

Kontroller & medicinering fram tills operationsdagen....

Mycket tankar & många funderingar.

Men en sak är jag säker på....

Detta klarar JAG, ska klara det. Inget annat alterativ finnes.

Hundarna, barnen & mina vänner stöttar & finns här.

Hundarna har jag inte haft tid till på sistone & det gör att jag har såååå dåligt samvete. :-(

Så till er alla som jag inte har hört av mig till, inget illa menat, tänker på er varje dag....Speciellt EN person tänker jag på VARJE dag.

Du finns i mina tankar, jag har bara inte ringt tillbaka.

Ringer snart, jag lovar. :-)

Så till er alla...

En riktigt
TREVLIG MIDSOMMAR.....